Jag blir ledsen när jag ser denna bilden när man vet om historien bakom hela utställningen där bilden fanns. Det jag blir ledsen över är att HON inte kan vara nöjd med sig själv pågrund utav att hon är född till det ena könet. Många andra skulle nog välja bilder från denna utställningen till sin glada sida, men jag vill inte pladdra om att jag blir glad över att se henne lycklig i en kropp som inte är hennes. Visst, det är bra att hon nu trivs med sig själv, men ledsamt att hon inte kan ha gjort det innan. Denna bilden gör mig extra ledsen från utställningen, att hon inte kan vara nöjd med sin barndom BARA FÖR ATT HON VAR EN TJEJ.
Jag tycker inte att hon ska må dåligt över att hon var en flicka som barn, att inte se något bra från sin barndom.
''Den lila flickan från barndomsbilderna finns inte längre. För Andre framkallar bilderna snarast obehag''
Det var svårt att hitta en bild som gör mig glad då den andra utställningen med porträtt var ganska sorglig. På de flesta bilder såg de flesta rädda/tvingade ut på något vis. Eller som att de var helt utbrända. Dock hittade jag denna bilden där alla är glada. Man tänker på gemenskapen i familjen. Ingen ser iscengjort ut, utan man kan känna att det är på riktigt. De är glada över varandras närvaro. Därför blir jag glad av den här bilden :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar