parafras reflektion

Det vi har fått i uppgift denna gång är att göra är en pastisch eller parafras och sedan utvärdera vårt arbete. En parafras är när man försöker efterlikna en annan bild så noga som möjligt, och en pastisch är när man ska återskapa en bild fast att man vrider på bilden. Man gör den olik originalet, fast man kan fortfarande dra paralleller till originalet. Då jag inte varit så nöjd med mina tidigare arbeten så ville jag verkligen utföra denna uppgift noga och visa vad jag kan, dessvärre har jag lätt blivit ofokuserad på lektionerna och inte kunnat sitta stilla och verkligen arbeta under en längre tid. Om jag var koncentrerad från början till slut tror jag att jag skulle varit klar med denna uppgift på 2 lektioner max… Dessa 2 lektioner sträckte sig ut till lite över 5 lektioner. Den första tiden la jag på att välja bild, och då jag är som jag är o alltid vill imponera på folk så var det inte lätt att välja en bild som jag kände att jag ville återskapa. Under denna tid funderade jag även på om jag skulle göra en parafras eller pastisch- vilket sedan blev en parafras. Efter ett tag när jag insåg att jag verkligen var tvungen att välja en bild tog jag en som jag fick -njaaaa- känsla på. Det var inget bild som jag riktigt ville återskapa då jag inte såg något intresse i den direkt. På den tredje lektionen fotade jag. Det jag behövde var en stor vit skjorta, randigt linne och armband. Detta tog Zaza med sig då jag inte hade den rekvisitan som krävdes. Istället för ett randigt linne fick det bli en tröja med svart vita ränder. Jag tänkte gå igenom denna bilden lite snabbt, anledning finns längre ner. 

original

oredigerad

redigerad

Denna bilden blev jag inte nöjd med, när vi fotade den tänkte jag på alla detaljer, den vikta flärpen på armen, extra hårslingan på sidan, det utdragna håret m.m. Men när man har en modell som har träningsvärk i hela kroppen och ändrar sig hela tiden så är det rätt svårt att få med allt ;) skjortan åker kanske tillbaka o lägger sig så som den inte ska vara som man inte tänker på under fotandet, utan upptäcker det senare i datorn. Då jag även vill få fram slutresultatet så snabbt slarvar jag med saker som jag inte tänker på under ögonblicket. Jag  vet att jag måste ta det lugnt och planera allt väl, men när man väl fotar så känns det som att det måste vara klart på en gång, vill vara klar så snabbt som möjligt- vilket ger ett halv taskigt resultat.Varför jag inte är nöjd med bilden är för att det är så många viktiga detaljer som saknas. Jag tycket att det är alldeles för mycket som borde vara med men som inte är det. Den duger- det gör den, men jag kände att jag kunde göra det sååå mycket bättre, och det är därför jag då blir tvärt missnöjd. I redigeringen blev jag bara förvirrad, visste inte riktigt vad jag skulle göra och hur jag skulle göra det. Allt slutade med att jag sket i den bilden, den fic vara som den var så fick jag vara klar.Hela den veckan fram till den 5:e lektionen så tänkte jag på att jag ville göra om bilden- så jag letade helt enkelt fram en ny bild, tillslut hittade jag en som jag kände motivation till att  utföra. 

På GD-timmen Gick jag och zaza upp till studion för att fota parafrasen så jag sedan på lektionen kunde redigera. Det blev ganska stressigt men tillslut fick jag till en hyfsad bild. Självklart var jag inte nöjd, men jag gav det en chans.  

Det som var viktigast i originalbilden enligt mig var att få ögat i mitten, då det var punkten man drar sig till. En till viktig del är att få till ritningen på handen, det gör bilden mer  levande på ett vis.

Slutbilden blev jag faktiskt nöjd med, det finns saker som kan göras bättre och som jag skulle kunna tänkt på vid fotograferingen men på något vis stör det mig inte. Det var första gången jag använde photoshop ’’på riktigt’’ då jag innan försökt undvika det lite grann. Jag har inte förstått mig på allt och då valt att inte använda det. Men denna gången var det ett måste och jag tror det var därför jag blev nöjd med bilden- att jag kunde ändra den så pass mycket så att den liknade originalet mer än från början. Det jag fick ändra i första hand var beskärningen, så att det passade in mer i originalet och så att ögat verkligen blev i mitten, sedan pillade jag på filtret. Jag la till ett brus över då jag tyckte att original bilden inte var helt klar, bruset gjorde stor skillnad enligt mig och jag är nöjd över resultatet. Något som också är viktigt från originalbilden är skärpedjupet. Det som är skarpt är ögat och en del av handen/ansiktet. Resten är grumligt. Jag la på en viss oskärpa över hela bilden och suddade sedan ut på de ställen det skulle vara skärpt. Sedan var det ögat. Jag bestämde mig tillslut att skugga ögat efter ganska mycket krångel där jag i princip gav upp. Till en början målade jag det svarta med en ’’pensel’. Fastän det inte var en alls hård hårdhet så blev det för skarpt, jag tonade och höll på tills jag inte orkade bry mig längre och suddade ut allt. Efter fler försök så visade Zaza mig ett skuggnings verktyg som var mycket lättare! Jag gjorde en blanding och använde både flera lager av skuggning och lite drag med penseln. Jag gjorde även Zazas ögon mer mörkadå hon annars har väldigt ljusa ögon. Det blev ett gott resultat som jag faktiskt är mycket nöjd med!   

När jag var klar med ögat fick det ett större djup i sig, det såg inte lika litet och gömt ut längre. Denna bit är den jag är mest nöjd med. De 2 viktigaste delarna som är i bilden är inom dessa områden och därför var det en stor del i att parafrasen blev lyckad då de är väldigt lika varandra. Det finnas saker man kan peta på som prickarna i ögonen och ritningen på handen, även hur handen är lagd, men det är tillräckligt bra för att verkligen vara BRA. Problem som uppstått med ögat är att jag glömde sudda bort bruset innan jag gjorde allt till ett lager. Först visste jag inte hur jag skulle göra, men löste det genom att sudda ut ögat och sedan klippa in det oredigerade ögat bakom lagret. Redigerade sedan den tillklippta biten så att den passade in i bilden. Walla- o så var det klart. Var dock inte så lätt som det är att skriva, o det var lite pilligt, men det gick! Varför jag inte ville ha brus över var för att det förlorade för mycket glans, ögat var det viktiga- o för att göra det så bra som möjligt o jag ändå hade tiden till det så var de bara att göra det efter lite gnäll. Jag fyllde även i det ritade på handen så det inte var tillräckligt skarpt, jag skulle kunna göra det tydligare men då skulle risken finnas att det såg för tillgjort ut, så jag nöjde mig med resultatet som blev.   

Sedan var det denna bulle också.. det kanske inte blev det bästa och att sätta upp den så att det likna originalet i all tress var inte det lättaste. Oavsett vad blev det något på huvudet ;) Då jag inte hade någon rekvisita med mig fick jag ta ett tyg som fanns på skolan, alltså inget liknande som på riktiga bilden men som innan, ’’det blev något på huvudet iallafall’’.

I all hast så blev det ändå en skruv på tyget vilket var bra då det var en av sakerna jag uppmärksammade när jag kollade på originalet första gången. Något som saknas vilket var synd, är de långa örhängena, men i det stora hela gör det inte så himla mycket enligt mig själv. 

Om man också ska kolla på denna bit lite snabbt. :) Har inte så mycket att säga förutom att den kanske är den mest olika delen. Axlarnas hållning är felvänt, istället för upp på v. o ner på h. så blev axeln lägre på v. och högre på h. Det var ingen man kunde göra så mycket åt då det inte gick att få biffen Zazas axlar att sammarbeta. Så det fick bli som det blev :P

Något jag skulle kunna korrigerat som jag inte tänkt på innan är att kvinnan i originalet är lite vänd mot motsatt hållit hon kollar. Jag fotade zaza mer framifrån än vad det skulle varit egentligen, men detta var inget jag la märke till förrän nu- Alltså inte det viktigaste i bildenMen om hon skulle stå lite mer rätt vriden så skulle skuggan bli mer korrekt än vad den är nu. Då ljuset som jag hade snett bakifrån när vi fotade skulle ge en skugga vid halsen som skulle vara fint att ha med, Jag tänkte redigera dit skugga för att se hur det blev men ps ville inte längre redigera med mig så det var säkert bara för att den var klar ;) ödet fick bestämma lite liksom ^^ Något som kunde gjort större skillnad i bilden som jag stör mig lite på är att jag skulle fota en aning uppifrån. Men det är ytterligare en sak som som man ser i efterhand och som jag inte lagt märke till innan:)Nu ser man även örhängena som inte fick vara med :P

Problem jag stötte på är det jag nämnt ovan, o det är ännu svårare att lösa dem när man inte förstår sig på ps, så bara det var en utmaning;) Som tur är kom superkvinnan Zaz från Israel och räddade mig i nöden. Det som jag har lärt mig under det här arbetet är massor i Photoshop vilket jag är jätte glad över :D Skugging, filter, brus o lite andra småsaker är något som jag nu kan himla bra ;) eller aa… bättre än dåligt bra iallafall ^^
Ja har svårt för att sitta still o vara koncentrerad, men vet inte hur jag ska göra för att behålla koncentrationen. Jag behöver något som underhåller hjärnan samtidigt som jag arbetar på något sätt. Därför jag gärna pillar med med saker och skakar med mitt damp ben 24/7 tills Zaza slår till mig. Men det tar inte långt tid innan benet är igång igen hehe. Man får lista ut något sätt som underhåller mig så jag slipper att bi besviken på mig själv när jag inser hur mycket bättre det kunnat bli på en kortare tid- om jag bara arbetat effektivt utan några ryck där jag bara stressar omkring utan någon orsak.Så det arbetet jag gjorde på 4 lektioner. Satte jag ihop på en dag och blev mer nöjd med det resultatet. Det visar att om jag verklige vill och FÖRSÖKER stanna i focus från början till slut så blir slutresultatet mycket bättre och tar kortare tid.

bilder från 2 utställningar

Vår uppgift var att välja en bild som som får oss att känna oss glada o en som man känner sig sorgsen utav. Sedan skriva några rader om varför man valt just den bilden man gjort.

Jag blir ledsen när jag ser denna bilden när man vet om historien bakom hela utställningen där bilden fanns. Det jag blir ledsen över är att HON inte kan vara nöjd med sig själv pågrund utav att hon är född till det ena könet. Många andra skulle nog välja bilder från denna utställningen till sin glada sida, men jag vill inte pladdra om att jag blir glad över att se henne lycklig i en kropp som inte är hennes. Visst, det är bra att hon nu trivs med sig själv, men ledsamt att hon inte kan ha gjort det innan. Denna bilden gör mig extra ledsen från utställningen, att hon inte kan vara nöjd med sin barndom BARA FÖR ATT HON VAR EN TJEJ.

Jag tycker inte att hon ska må dåligt över att hon var en flicka som barn, att inte se något bra från sin barndom.

''Den lila flickan från barndomsbilderna finns inte längre. För Andre framkallar bilderna snarast obehag''

Det var svårt att hitta en bild som gör mig glad då den andra utställningen med porträtt var ganska sorglig. På de flesta bilder såg de flesta rädda/tvingade ut på något vis. Eller som att de var helt utbrända. Dock hittade jag denna bilden där alla är glada. Man tänker på gemenskapen i familjen. Ingen ser iscengjort ut, utan man kan känna att det är på riktigt. De är glada över varandras närvaro. Därför blir jag glad av den här bilden :)