Bländare och slutartid

Det vi började med vecka 39 var att prata om bländare och slutartid, hur man använder det och vad de olika sakerna är. Efter lite genomgång gick vi ut och fotade för att testa på både bländare och slutartid. Denna gången använde jag skolans kamera som jag inte riktigt kom så bra överens. Det kändes som att oavsett hur mycket jag ändrade bländare och slutartid så blev det ingen skillnad. Efter ett tag lyckades jag ta de 6 olika bilderna man skulle ta:

• Frysning av rörelse
• Rörelseoskärpa
• Panoreringsoskärpa 
• Inzoomningsoskärpa
• stort skärpedjup 
• litet skärpedjup

De bilder jag tog på den lektionen var jag INTE nöjd över. Tyckte inte jag fick till bilderna på något bra vis, så jag bestämde mig för att ta om bilderna nästa lektion då jag tog med min egna kamera för att fota. Jag vet hur min kamera fungerar och det gör allt sååå mycket lättare. Så jag lyckades fota några bilder som faktiskt blev bra :)

I alla mina bilder ville jag mer eller mindre få med en känsla, så att jag inte bara tar en bild för att få den tagen. Här är de bilder jag sedan valde att använda:

Frysning av rörelse:

Denna bilden är jag inte så nöjd med, den känns tråkig och för ''normal'' på något vis. Det finns liksom ingenting som är speciellt med bilden. Det som händer är att ett föremål tappas, det dras mot marken. Jag har då fångat ögonblicket då det inte har nått backen än och den som släpper föremålet har fortfarande kvar sin hand i samma position som när han släppte det. I pappret ser man att det ligger något. Det kan stå för att man fängslat en del av sig som vill bli av med, och sedan släpper det.

Rörelseoskärpa:

Här är bilden jag nog är mest nöjd med! Om man kollar noga på bilden ser man att det är en snurrande femma. Det liknar nästan en glaskula som ligger på ett bord. Det är kort skärpedjup i bilden, så skärpan ligger endast på en liten del av bordet. Här får jag en känsla av att tiden står still men att allt samtidigt går så fort- vilket då är femman som snurrar. Det krävdes ett par försök att lyckas få till bilden då jag var inomhus och ljuset inte var så bra. 

Panoreringsoskärpa:

I denna bild ser man att det som har fokus är kameran. Man ser som ''drag'' i bakgrunden att föremålet rör sig framåt- alltså så går personen som håller i kameran. Denna bilden hade jag ingen större tanke bakom mer än att få tag i en panorerings bild. Jag skulle kunna få tag i en bättre bild där man får med mer kraft- då panoreringsoskärpa gör så att det ser snabbt ut, men fick nöja mig med denna. 

Inzoomningsoskärpa:

Till denna bild ville jag mest testa på photoshop då jag inte arbetat med det så mycket tidigare. Så jag gjorde de svart/vit o suddade bort det vid ögat och la till lite rött. Inte så bra redigering men tänkte testa på programmet lite. Detta är en närbild på ett öga, jag tog bilden samtidigt som jag zoomade inåt. Hade då en lång slutartid så att man ser förflyttningen i bilden. Det blir som ''drag'' inåt mot ögat som då har fokus på sig. För att verkligen få ögat skarpt var jag tvungen att vara riktigt stilla medan kameran arbetade. Annars skulle hela bilden bli suddig och ''utkletad''.

Stort skärpedjup:

I denna bild så får man se allting, bron, den gående, himlen och träden. Man har mycket att ta in i denna bild då det inte finns något som hamnat i oskärpa. Därför är denna bilden så himla fin, det finns många detaljer att kolla på. Skuggan som finns på bron, skeppet på vänster sida, det stora huset längst fram och människorna på andra sidan av gång bron. Man hittar nya iakttagelser att tänka på.

Bilden är tagen lite underifrån, det var inte svårt att ta den då det var så pass bra ljus ute och det kom av sig självt at ta en bild där då det såg så fint ut. 

Litet skärpedjup:

Det man fokuserar på i denna bilden är chokladen, resten runt omkring är mer suddigt och man tänker inte så mycket på vad som finns där. Bilden är tagen från fågelperspektiv så att man fick med det som fanns i mixern. Bilden är väldigt ljus och fin enligt mig. Den känns fräsch och man blir mer eller mindre sugen på det som finns i  mixern ;)

Bildanalys

Jag tänkte göra en bildanalys av denna bild som är tagen av en som kallar sig för Alamy.

Bilden riktar sig till alla som kollar på den, alltså inte till någon speciell målgrupp. Det är för att visa hur någons vardag kan se ut och hur en del människor faktiskt lever sitt liv. 

Bilden jag ska analysera är rättuppstående, när jag kollar på bilden ser jag ''en måltid bestående av piller''.  Man ser mitten av en rund tallrik som är vit, då bilden står upp ser man kanterna av tallriken på över och under delan. Bilden är inte tagen rakt över i från utan lite från vänstra sidan neråt från rakt upp i från. På tallriken ligger det sex olika piller, två runda piller och fyra stycken kapslar, 2 av kapslarna är tvåfärgade medan de andra 2 endast har en färg. Pillerna är placerade i mitten av tallriken lite oordning. På högra sidan ligger en kniv vertikalt med skaftet utanför tallrikens kant, men slutat av kniven syns inte då bilden slutar innan dess. På vänstra sidan ligger en gaffel diagonalt mot höger sida, gaffelns spets längst till höger pekar mot knivens topp. Man ser inte mycket av gaffelns skaft innan bilden beskär den. Ljuset kommer högt upp från vänster sidan, så man ser skuggan på undersidan av tallriken i vänstra nedre hörnet, det finns även en skugga i tallriken från dens kant på kortsidan längst upp.

Alla piller är färglada och dessa är det enda som ger färg till bilden. Jag tycker bilden är väldigt fräsch då allt är så ljust och enkelt, bilden är ren utav sig. Besticken och tallriken glänser från ljuset som gör bilden ännu renare. 

Det som gör bilden intressant är pillerna som är det centrala i bilden, man undrar varför det ligger ett par piller där och vad de hjälper för. Gäller det ett beroende eller någon sjukdom? Enligt mig visar bilden hur vissa människor har det i sin vardag. Vissa måste leva på piller för att må bättre eller kunna ha ett normalt liv. Om man exempelvis har gjort en hjärttransplantation måste man äta många piller för att bli återställd, och det kan den här bilden representera. Man kan som sagt innan tolka bilden med att det är ett beroende. Att man äter piller som sin middag då det är ett sådant stort behov av det. Man måste äta mat för att leva, och samma känsla är det för dessa piller- man överlever inte utan dem. Det är det som då besticken och tallriken representerar för. 

Oavsett om bilden vill visa att det är ett beroende eller en daglig potion för att kunna leva ett normalt liv så är bilden hemsk. Bilden ser så ren och fräsch ut men pillerna gör den smutsig på sitt vis. Det är en slags drog och ingen människa ska behöva ta tillskott för att känna sig frisk eller hel inombords. Det gör mig både arg, ledsen och förvirrad. Om det nu är drogens syfte får jag dessa känslor för att jag inte kan förstå varför man kan vilja börja att ta piller om man inte behöver det, det är så onödigt att starta ett beroende utan anledning. Onödigt att starta ett beroende över huvudtaget.

Om det är för medicinens syfte blir jag ledsen då vissa människor behöver leva ett sådant liv, ingen ska behöva ta piller för at må bra. Jag blir arg över att det är lagligt att trycka i människor massa olika piller  för att man ska få ''ett lyckligare liv''. På något sätt måste kroppen ta till skada av dessa piller då det faktiskt är en typ av drog. Tänk om man under denna medicineringen blir beroende av dessa piller, då blir får man otroligt svårt för att sluta. Så länge man ger minsta möjliga behandling och att man verkligen behöver denna medicinen för att kunna överlev är det självklart inte fel! Bara om man tar mer än nödvändigt och i fel syfte, det är då det är hemskt och förstör livet mer än vad det gör det bättre.

Jag tycker det är väldigt svårt att leva mig in i just den här bilden, då man inte ser så mycket bakgrund där man annars skulle kunna se något som händer och som man då kan bygga vidare på. Av det lilla man får se på bilden kan man ändå ha en bild av vilken typ av person man är som har denna tallrik framför sig. Det är jag som är den sjuke personen, som måste äta dessa piller för att må bra. Varje dag är det samma sak om och om igen- äta piller för att bli återställd. Man är påväg mot bättre dagar då det har varit ett helvete innan. En smärta i bröstet som inte går att förklara. Jag känner mig hatad då jag inte förtjänar det livet jag fick- det hjärtat jag fick. Jag ska kunna leva ett normalt liv i framtiden, vara den aktiva och spralliga personen jag egentligen är, men det är inte säkert att allt lyckas. Att våga tro på en bättre framtid gör mig rädd inombords, tänk om något går snett och kroppen inte vill sammarbeta med det främmande föremålet som finns inom mig? Att frukta för framtiden och tänka på det liv man egentligen vill leva är jobbigt när det man är rädd för är sin egna kropps reaktion. Att se en ljusare framtid är att våga tro på det bästa, och att våga är nyckeln till framgång. Om jag kämpar att stanna vid liv för varje dag som går måste det ändå betyda att jag långt där framme faktiskt ser en framtid. Vad är annars meningen med att stå ut med denna smärta om man visste att allt bara skulle bli värre?